Idag var jag på NÄL, för hjärnstamsaudiometri. Vad är det, tänker du? Jag hade heller ingen aning, så jag var tvungen att googla det hela lite i smyg innan jag åkte dit. När jag väl kom dit fick jag reda på att det hela skulle börja med ett hörseltest och avslutades som vanligt med taltest. Testet gick i sedvanlig ordning käpprätt åt pipsvängen, dock hade jag svinbra (i min värld, som sagt) på kombinationen ”höger öra, med hörhjälpmedel” resultat; svindlande 16%! Jag var nära att beställa in en drink och boka resa till Karibien. I de normalhörandes värld är 16% långt bortom katastrofalt. Visst är det spännande med vilka olika referenser man har som människa?

Sedan var det dags för hjärnstamsaudiometri. Bara ordet är ju hur coolt som helst. Jag gick och funderade på vad som skulle hända. Skulle hon ta fram en stor, power-borrmaskin? Visa sina underkläder? Sticka mig med en nål? Kittla mig? Herrejösses, jag kunde knappt bärga mig! Vi gick till ett annat rum där det fanns en apparat och en liknande stol som tandläkarna har. Vad hjärnstamsaudiometri går ut på är alltså att man, med hjälp av elektroder som fästs på flera ställen på huvudet, tar reda på ifall det går några signaler från örat till hjärnan. Ifall hörselnerven är trasig/skadad så fungerar inte CI och man får i så fall titta på andra lösningar. Man kan alltså säga att hjärnstamsaudiometri är första, av flera, utslagstävlingar. Hon berättade dock att de i mitt fall redan om att hörselnerven är helt okej, men man gör ändå det här testet för att vara bombsäker på det hela.