Jag var på ettårskontroll förra veckan, men har inte hunnit sätta mig ner och skriva förrän nu.

Besöket började med en träff med pedagog, ME, och som blev mer av typen kvartssamtal istället för läsövningar. Mest för att det inte längre behövs. Missförstå mig rätt; jag har ingalunda någon superhörsel, och hör verkligen inte precis allting vad som sägs, eller låter, runt omkring mig. Däremot har jag kommit så pass långt i utvecklingen att högläsning ur en bok helt enkelt inte längre behövs. Samtalet kom istället att handla om hur CI har påverkat mitt liv, eventuella nackdelar, hur det fungerar i stimmiga miljöer och liknande. Det var, som vanligt, ett väldigt givande samtal – och efter en timma var det dags att besöka hörselingenjören, AS, för lite tester.

Testerna var ”de gamla vanliga”, lyssna på pipljud och sedan den sedvanliga ”gubbjäveln” – talförståelse, således. Här inträffade dock något riktigt intressant, som jag inte riktigt var beredd på. Jag hörde nämligen en himla massa ord som mansrösten rapade ur sig, och följaktligen upprepade jag dessa i en rasande takt. Det missades förvisso en del lite här och var, men det var ändå något helt nytt för min del att jag faktiskt hörde så pass många ord. Efter testet var avklarat fick jag göra om testet, men med pålagt brus. Mycket riktigt, det var helt förbaskat svårt, men jag var ändå säker på att jag lyckades pricka in några ord här och där. Den här mangligen tog i runda slängar en timma, sen var det dags att sätta sig ner för utvärdering. Döm om min förvåning när AS hasplar ur sig att jag på taltestet (utan brus) hade 86%! Åttiosex procent! Jag har inte tillgång till all min historik, men det tidigaste taltestet jag fått ta del av är gjort i slutet av 80-talet, och då låg jag på i runda slängar 65%. Utan hörhjälpmedel, förvisso, eftersom den minnesgode läsaren kommer ihåg att jag vägrade dylika under en lång period. Här sitter jag nu, ganska prick 30 år senare och slår till med 86%, det var faktiskt läge för ett haksläpp där. Wow! Mätresultaten från själva hörseltestet var också riktigt bra, så i ren glädje måste jag dela med mig av dessa – vilka kan ses här nedan.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det finns ett par saker som kan vara värda att nämna, och det är att vi som fått CI kan uppvisa relativt olika resultat, rent mätmässigt, vilket inte alltid speglar verkligheten. Lät det rörigt? Låt mig då förklara vad jag menar. Jag har träffat CI-folk som får bättre resultat än jag på taltesterna, men som jag uppfattar ändå ”hänger med sämre” i verkligheten. Och vice versa. Vad jag vill ha sagt med det här är att du som blivande ciborg inte ska hänga upp dig på mina mätresultat, och kanske få en falsk förhoppning om att du kommer få likadana mätresultat som jag. Dina kanske kommer bli sämre. Eller ännu bättre. Hur de kommer bli beror på en mängd faktorer – t.ex. hur kraftig din hörselnedsättning är före operation, hur länge du haft hörselnedsättningen och flera andra olika faktorer. Hur mycket du tränar spelar högst säkerligen in en ganska stor roll också, och träna måste man göra. I mängder.

Nog om moralkakor, och över till någonting helt annat. Igår var jag på julkonsert här i stan. Brunnsbo Musikklasser hade sin årliga julkonsert, och dottern till ett par väldigt goda vänner går där, så jag har varit och sett dessa under några års tid. Epitetet känns dock en smula felaktigt. Regn och sju plusgrader gav ingen större känsla av att julen är annalkande, men det gjorde definitivt själva konserten. De är otroligt duktiga och det brukar dessutom vara en fin och stämningsfull tillställning i kyrkan de framför den i. Ifjol var första gången jag var där i egenskap av Ciborg, och då hade jag fortfarande lite problem med musik. Det lät bra och trevligt, men det fanns ändå en filt av ”konstighet” hängades över det hela. Igår lät det betydligt bättre, men jag insåg också att kyrkans akustik ställde till det en smula. CI:t hade lite svårt att separera de olika ljuden, och det förekom även en del eko-effekter. Jag bytte program på processorn och det blev genast lite bättre, men definitivt inte perfekt. Det ska bli spännande att se hur nästa års julkonsert kommer låta. Min spontana gissning är att det kommer bli lite, lite bättre för varje år som går, i takt med att hjärnan blir bättre på att ”få ihop” ljudbilden.Jul, ja. Det är drygt två veckor kvar till dess och jag har ännu inte börjat handla julklappar. Jag ser inte fram emot den ankommande julklappshetsen, men samtidigt tänker jag ignorera det så gott det går och istället njuta av mina hejdlösa åttiosex procent.