Balanstest stod på dagens agenda, och platsen för detta var återigen NÄL. Tid var inbokad till 09:00 och jag behövde bara vänta till 09:30 innan jag blev insläppt. Vid det laget hade jag börjat bli en smula irriterad, men det försvann omgående när kvinnan som tog emot mig berättade att de haft strul med datorerna på morgonen.
Det första, av flera, testet gick ut på att jag fick en slags ställning placerad på huvudet, och på denna var en (eller två) kameror placerade – för att kunna följa ögonens rörelser. Testet gick ut på att jag skulle titta på en fyrkant, som åkte omkring, på en stor projicerad bild och följa denna med blicken. Detta varade kanske två minuter, jag är osäker på varför testet utförs, men gissar att det finns folk som kan bli yra av bara en sådan sak.
Vid nästa test fick jag sätta mig i en stol som liknar den tandläkarna har och fick en mask placerad över ögonen. Denna var gjord i gummi och påminde lite om en dykmask till utseendet. Med skillnaden att det inte fanns något glas, så man såg inte ett jota. Även denna mask hade någon form av kamera/-or monterade. Jag halvlåg i stolen och fick order om att först titta 30° åt höger, sedan åt vänster. Detta var betydligt svårare än det låter, just eftersom man på grund av masken inte ser ett endaste dugg och därmed inte har några referenspunkter.
Ytterligare ett par liknande tester utfördes innan det var dags för det jag hört/läst om, nämligen vattenspolning. Det hela går ut på att de spolar (ett öra i taget) med först 44°:igt vatten i 30 sekunder. I början kändes det nästan lite behagligt, och känslan påminde lite om när man rotar runt med ett tops inne i örat. Efter cirka 5-10 sekunder började jag bli rejält yr och när de 30 sekunderna gått så kändes det som man var lite på lyset. Kan också nämna att ”dykmasken” satt på hela tiden. Efter en liten stund så tändes en röd diod inne i masken, som man skulle fixera blicken på. Jag kan meddela att det gick inte alls; så rejält ”packad” var jag, mina ögon uppfattade som att dioden rörde sig, vilket den naturligvis inte alls gjorde. Inte obehagligt, men riktigt skum känsla. Efter detta så fick man ta av sig masken för att ”nyktra till”, vilket kanske tog ett par minuter. Sedan var det dags för andra örat att få samma behandling. När detta var klart upprepades hela proceduren, men nu med 30°:igt vatten istället. Yrseln märktes av även här, men det tog längre tid att känna av yrseln och ”berusningen” blev heller inte lika kraftig som vid den högre temperaturen. När dessa tester var avklarade så var det hela slut, och jag passade på att fråga varför man gör dessa tester överhuvudtaget. Balanssinnet sitter, som alla vet(?) i innerörat och med dessa tester skapar man en referenspunkt. Ifall det skulle bli något knas med balanssinnet efter operationen, så har man helt enkelt en referenspunkt att utgå ifrån. Ungefär.