Igår var det tio dagar efter operation, och det var dags att rycka bort tejpen som sitter över snittet. Jag insåg ganska snabbt att det kanske inte var lika enkelt som jag först trodde. Rycka tejp är inga svårigheter i sig, problemet låg i att jag inte skulle kunna se ifall det började blöda eller något liknande. Då tog jag beslutet att vänta med det hela, och istället besöka min lokala vårdcentral idag – och låta dem göra jobbet.

Sagt och gjort, i morse traskade jag iväg till vårdcentralen och frågade ifall de hade möjlighet att hjälpa mig. Det var inga som helst problem och jag satte mig i väntrummet i väntan på min tur. Jag behövde inte sitta särskilt länge innan en SSK ropade upp mitt namn, och jag fick följa med.

Tejp

Tejpdragningen förflöt utan problem och jag fick hjälp med att göra rent där tejpen suttit. SSK:n upptäckte omgående att det fortfarande fanns kvar en liten bit av suturen, men denna vågade hon inte rycka, eftersom det såg ut som den fortfarande satt kvar i huden. Tråden som använts här är någon form av självsöndefallande tråd, så man ska alltså således inte behöva ”plocka stygnen”, som man gjorde förr i tiden. Nåväl, jag bad henne låta suturen bero, eftersom jag är övertygad om att den kommer försvinna av sig självt. I annat fall får jag väl helt enkelt göra ett återbesök hos dem.

Tejp, no more

Det var en fantastiskt skön känsla att efteråt kunna tvätta håret för första gången på 11 dagar. Jag är visserligen ganska korthårig, så skatorna hade inte hunnit bygga bo, men man kände sig ändå lite ofräsch i håret. Det passade dessutom alldeles perfekt eftersom det också är fredag. Helgen kunde definitivt inte börjat på ett trevligare sätt!