Idag har det förflutit två månader sedan min inkoppling och man kan lugnt säga att det hänt en hel del under tiden. Så mycket att det blir lite svårt med kronologin, men det spelar nog å andra sidan egentligen ingen roll.
Sedan förra inlägget har livet fortgått som vanligt, jag har arbetat, jag har varit hos hörselingenjör, A.S. för att göra inställningar, och jag har även gjort några besök hos hörselpedagogen, M.E. – där det fortsatt med utmanande och nyttig träning. De senaste två gångerna har jag fått göra någonting som kallas för speech tracking – det hela går till på det viset att M.E. läser ur en slumpvist vald bok, och där jag ska upprepa vad som nyss lästs upp. Den här övningen pågår fem minuter, och när tiden är klar så räknar man fram hur många ord per minut man klarat av. Det finns inget absolutvärde på skalan, då det beror på hur snabbt personen läser och så vidare – men jag fick hur som helst cirka 46 ord per minut vid första tillfället. Som ingenjör är jag inte helt förtjust när det inte finns några relativa absolutvärden man kan jämföra sig med, men jag fick i alla fall reda på att när man passerar 50 ord/minut så är det dags att byta till svårare bok – helt enkelt höja ribban ett hack.
Förra veckan var jag hos hörselingenjör, A.S., där jag fick göra ett hörseltest – för att se vart det hela landat, så att säga. Resultatet var, i min värld, rejält över förväntan. Ta en titt på nedanstående bild (klicka på den för att göra den större).
Audiogram, 2017-11-13
Den blå linjen representerar mitt vänsteröra, alltså implantatörat. Vad man här kan se är att jag i genomsnitt ligger runt 25dB i hörtröskel. Ett friskt öra ligger i regionen 0-20dB för alla uppmätta frekvensere – så lite tillyxat kan man alltså säga att jag numera har en lättare hörselskada på vänsterörat. Det röda har jag själv fyllt i, och det representerar alltså det högra örat. Värt att nämna kan vara att hörseln på vänsterörat var ganska snarlik den högra sidan före operation, och man inser ganska snabbt att det skett en rejäl förbättring med CI. ”Rejält” var nästan en underdrift; det är en helt fantastisk förbättring! Procentvärdena längst ner i audiogrammet är resultat från olika taltester, där det övre är det standardiserade gubbjäveln (jag går igenom det i det här inlägget). Testet går till på det viset att en (monoton) mansröst läser upp helt slumpvisa enstaviga ord, och man ska upprepa ordet man hörde. Det kan till exempel låta så här: ”Nu hör ni bil”, varpå jag svarar ”bil”, och så vidare. Orden är helt slumpvisa och det finns inget som helst sammanhang i det hela, varför detta kan vara ganska svårt emellanåt. Hur som helst, i jämförelse med före operation hade jag i runda slängar 16% talförståelse – med båda hörapparater inkopplade och en ljudnivå på 75dB. Med enbart CI hade jag, som bilden visar, 50% i hörförståelse. Om man är normalhörande så räknas 50% som ”dåligt”, och det klassas som en rejäl hörselskada. Men, jag kan inte jämföra mig med normalhörande, utan använder förstås mina tidigare egna mätningar, och ur skenet av dessa så är det verkligen helt fantastiskt bra. Detta var sista mötet med A.S. på ett tag, nästa möte sker när jag varit inkopplad sex månader.
För att fortsätta träningen så har jag även börjat lyssna på ljudböcker. Riktigt utmanande, men väldigt bra, träning eftersom man inte kan läsa på läppar/kroppsspråk. Att jag sedan råkar vara en bokmal av rang gör nog egentligen inte saken sämre, jag har alltid gillat att läsa – men av förklarliga skäl har jag aldrig ens provat ljudböcker tidigare. Jag ska inte påstå att det går som en dans – men näst intill, det har hittills gått vansinnigt bra. Flera gånger har jag nästan behövt nypa mig i armen, eftersom det känns så surrealistiskt. För två månader sedan hörde jag ”ingenting”, och nu sitter jag och lyssnar på ljudböcker som den mest triviala sak i världen. Episkt!
Förra veckan hade jag en av mina allra bästa vänner, L, på besök, för lite babblande och allmän socialisering. Henne har jag inte träffat sedan inkopplingen, i princip, så hon hade inte riktig koll på hur det hela utvecklats. När jag stod och fixade lite tilltugg i köket så slutade hon helt plötsligt prata. Jag vände mig mot henne och bad henne fortsätta. Vilket hon också gjorde, men slutade så fort jag vände bort huvudet för att fortsätta med tilltugget. Då kläcker hon ur sig ”men, du måste ju titta på mig när jag pratar!”. När jag svarade ”nej, det måste jag inte alls det. Jag hör ju vad du säger.”, så bröt hon mer eller mindre ihop. Av chock, och glädje – det var nog faktiskt det roligaste jag varit med om på riktigt länge. Hon såg verkligen helt förstörd ut, haha. Episkt!
Då det var EU-toppmöte här i stan förra veckan så jobbade, mer eller mindre, hela min avdelning hemifrån i fredags. På fredagar har vi avdelningsmöte, där allehanda spörsmål och nyheter avhandlas. Men, på grund av EU-mötet så körde vi avdelningsmötet via Skype istället. Jag hade förvarnat min chef om att det här kan gå hur som helst för min del, och att han gärna får ha det i åtanke vid mötet. Sagt och gjort, vid mötets början så ringde jag in, via Skype, och vi satte igång. Det var runt femton personer som deltog, och mötet varade ungefär en timma. Det var inte särskilt många meningar jag missade under den timman. Läs föregående mening en gång till. Det var inte särskilt många meningar jag missade under den timman. Ordet ”haksläpp” känns torftigt i sammanhanget, men det var precis vad jag hade. Haksläpp. Här hade jag gått och oroat mig för mötet och så visar det sig att farhågorna varit helt i onödan. Episkt! Visst, jag missade något ord/mening här och var, men eftersom chefen även körde en powerpoint-presentation, så lyckades jag utan problem få ihop kontexten i alla fall. Episkt, var ordet.
Men, alltså. Femtio procent. 50%! Om någon bloggläsare råkar befinna sig i funderingar kring att skaffa CI har jag bara en sak att säga – do it!