Dagen D…

…är det idag. I teorin. Det vill säga att idag är det på dagen sex månader sedan jag gjorde mitt sista besök hos SU. Det är också exakt sex månader sedan de sa ”cirka sex månader [väntetid]”. Som jag nämnt tidigare är jag fullt medveten om att ”cirka sex månader” i praktiken innebär plus/minus en drös veckor. I vilket fall som helst; jag har hittills, fortfarande, inte ens fått tillstymmelse till papper, och det här börjar gå mig på nerverna fullständigt. För att inte tala om att det rent yrkesmässigt håller på att knäcka mig fullständigt.

Missförstå mig rätt här; jag skyller definitivt inte på ”mitt folk” på ÖNH (Öron Näsa Hals) på SU – det är verkligen inte deras fel att det saknas sjuksköterskor, narkosläkare, golvmoppare, hamburgerflippare, you-name-it. Definitivt inte. Det här beror mer troligt på att det sitter massa inkompetent folk på fel plats. Men, jag tänker inte förirra mig i vare sig politik eller ja-sägare, utan konstaterar bara krasst att någonting är fullkomligt trasigt i systemet.

Lyckligtvis råkar jag vara en sån där läskig människa som allt som oftast är positivt inställd till saker och ting. En optimist om man så vill, och jag inser att det med hög sannolikhet inte hjälper ett dugg att stampa i golvet, slå en sjua i grannens brevinkast, registrera sig på obskyra hatsajer, etc – utan det är helt enkelt bara att gilla läget. Sitta helt stilla i båten är dock inte min melodi, och jag har således kontaktat SU och bett dem ge mig en, åtminstone tillstymmelse till, hint över hur landet ligger. Vilken plats i kön har jag? Pratar vi ”snart”, eller pratar vi om ”sex-tolv månader”? Det vet jag inte, och det är just det jag bett dem utveckla en smula. Jag tycker dessutom hemskt synd om ”mitt” team på SU, eftersom det är just de som får ta emot alla frågor av den här typen, utan att många gånger kunna lämna svar – hur gärna de än skulle vilja.

Sex månader. Det är ingen tid alls egentligen. Eller hemskt lång tid, när man går och väntar. Väntar på något som kan ske om två veckor. Eller nio månader. Jobbigt är bara förnamnet.